Känner att jag måste skriva av mig lite om hur jag känner med att ha snart vart Au Pair i 8 månader.

 

Kan inte fatta att 8 månader har gått, 8 månader!! 

Fram till December, då jag var här 6 månader, så räknade jag ner tills jag får komma hem. Kollade på bilder från hemma och var avis på mina vänner. Men nu, 2 månader senare, inser jag att jag bara har 4 månader kvar. Jag får ångest när jag tänker på att jag ska lämna mina underbara kompisar, min värdfamilj och älskade värdbarn. Tanken av att jag ska lämna Fabi, Tamara, Jill, Sanna, Gab, Jess och VF killarna gör mig så ledsen. Det värsta är att Fabi och Jill åker tillbaka till Tyskland, Tamara till Österrike, Sanna till Sverige (henne kommerjag ändå träffa), Gab och Jess till New Jersey och killarna till jag vet inte vart! Slog mig idag att jag aldrig kommer se de flesta av dem igen.. och det suger så hårt!! Är så otroligt tacksam över att jag fortfarande kommer ha Linnea 15 min från mig när jag kommer hem, vet inte vad jag hade gjort om hon inte bott så nära! 

 

Från att ha räknat ner till att komma hem så njuter jag nu av varje sekund som jag får spendera med dessa människor. Inte bara människorna utan även kulturen och landet over all! Kommer sakna alla små saker som att kunna gå i pyjamas i shopping centret utan att någon dömer en, att kunna åka direkt från gymmet till skolan utan att fixa sig. Att folk var 20e meter frågar hur du mår eller ler, även om de egentligen inte bryr sig. ALLA ÄR SÅ TREVLIGA! Svenskar har såååå mycket att lära... Mest av allt kommer jag sakna våra preparties i min källare för att sedan gå över till Valley Forge killarna och stanna där till 6 på morgonen för att sedan gå hem igen, även om du har jobb samma dag! Även om vi nu klagar på att det alltid är samma sak varje fredag kväll, samma folk och samma drama.. Så är det det man kommer sakna mest! Att träffa nytt folk blandar med samma goa gäng. Man kan gå dit i mjukiskläder och ingen bryr sig ett dugg, för ingen i detta land dömer någon! 

 

Klart man saknar familj och kompisar hemma, men de finns kvar när jag kommer hem! Även om jag älskar USA och allt som har med detta land att göra så vill jag inte förlänga. Älskar min värdfamilj och mina värdbarn, men ett år som babysitter är tillräckligt för mig. Hade gärna stannat här och pluggat, men har redan planerat allt med college i Sverige. Allt är så dyrt i USA med... 

 

Är så dålig på att blogga och helt ärligt så tror jag inte att jag kommer bli bättre. Dagarna rullar på så fort och i slutet av dagen när jag är off vid 9 så vill jag umgås med vänner och efter det är jag så trött. Samma visa varje dag, men jag får försöka bli bättre.. Behövde bara få skriva av mig angående de få månaderna jag har kvar..

 

Min kompis från Boston börjar sin resemånad om 3 dagar, helt sjukt. Jag kommer ihåg när jag kom och hon sa hur hennes fyra månader hade flugit by.. No kidding! Tiden har gått sååååå fort! För fort!! Det är så mycket man vill hinna göra som man inte hinner med. Att bara ha ledigt en helg i månaden är jobbigt, speciellt eftersom kompisarna sällan har ledigt samma helg... Man tänker att man har så många möjligheter och att man kan ta en helg till new york då och då, men det funkar inte så. Antingen har man inte råd eller så har man inte tid... Men jag ska inte klaga för jag älskar att spendera tid med min squad i Philly med! Dessutom ska jag åka till Mexico med min värdfamilj och de låter mig få ledigt om jag vill, de är bäst!

 

En sista sak innan jag ska avrunda.. En sak som alla au pairer oroar sig över innan de åker, vikten. Innan jag åkte var min största rädsla att gå upp i vikt. Jag talar för alla au pairer när jag säger JA, det är oundvikligt.. Iallafall har jag inte kommit på ett sätt att inte gå upp hahah.. Har gått upp 10 kg sedan jag kom hit, och mina vänner detsamma. Vi har dock slarvat mycket med maten, mycket onyttigt. Det blir så när man ska anpassa sig efter värdfamiljen och äter ute så fort man är off tidigt. När man inte jobbar så vill man bara umgås och det blir lätt att man går ut och äter då man inte vill äta hemma. USA är ju känt för sin onyttiga mat.. Grejen är att vi äter nog mer i Sverige, men vi äter regelbundet och nyttigt. Här kan man skippa både frukost och lunch men man äter massa pretsels och skit istället... FARLIGT! Men sedan jag började träna regelbundet och tänka på vad jag äter så har jag inte bara gått ner i vikt utan jag mår så mycket bättre och har mer energi till barnen. Så för er som ska till USA, försök från start att tänka på vad du stoppar i dig och börja träna direkt. Det är supersvårt att hålla vikten, men det går! 

 

Nu är jag klar, hade kunnat skriva en bok om hur jag känner. Om hur fruktansvärt ilsk och trött jag kan vara på barnen, men i slutet av dagen så är det de som lärt dig mest sedan du kom hit. De har lärt mig så fruktansvärt mycket och vi har vart med om så otroligt mycket tillsammans. Kommer sakna alla kvällar då jag och Chloe spenderar 1 timma i hennes säng och bara pratar innan hon somnar. Hur hon alltid måste ha tio kramar och pussar innan hon kan lägga sig eller innan man lämnar henne. Hur jag och de små alltid dansar runt och flummar oss, som om jag var lika gammal som dem. Hur de kallar mig "bad au pair" för att jag ofta gör som de vill och låter de göra saker de inte brukar få göra! Kommer sakna den äldste och hur han litade på mig till 100%. Vill inte tänka på den dagen jag åker härifrån!! Vet att det är fyra månader kvar men det har inte slagit mig förrän nu att jag snart sitter på ett plan hem till Sverige igen. Ville även skriva av mig eftersom att ingen riktigt vet hur jag har det här borta! Även om det finns så mycket jag saknar i Sverige, så kommer jag ju iallafall tillbaka till det..